Jag blir så deprimerad. Jag skippade Lyxfällan och kollade istället på Inlåst. Det är så hemskt. Några ungdomar som har hamnat i det kriminellasammhället får testa på att sitta i fängelse i 12 dagar. Det är facinerande på ett hemskt sätt att se hur dessa ungdomar beter sig. Man fick t ex se repotage från deras hem där de intervjuade föräldrarna. Och jag tycker det är så strångt gjort av dessa föräldrar att älska sina barn så pass mycket att de orkar ta deras skit. En mamma blev t ex utsatt för grova ord och strypgrepp. Jag förstår inte hur man kan utstå såna grejer. Men på något sätt finns väl den där älskande känslan till ens barn. Det lär nog jag bli varse om när jag skaffar barn. För om det hade varit någon utomstående som hade misshandlat dig så hade du anmält den på en gång. Men när det är någon du älskar, som delar samma blod som du kan man inte göra annat än att älska den i alla lägen.

Samtidigt finns det i mitt bakhuvud att problemen alltid kommer hemifrån. Från föräldrarna, och så är det säkert i vissa lägen. Och då är det föräldrarna som formar deras barn. Och då kan man inte skylla på barnen. För ofta tar man efter föräldrarnas beteende. Då tycker jag väldigt synd om de barn som tvingas bli uppfostrad till något negativt. Om då inte barnet är en väldigt stark individ som orkar stå emot förälderens beteende så dras de själva ned i träsket, omedvetet, okontrollerat.  

Sen finns det ju de ungdomar som hamnar snätt pågrund utav de själv, grupptyck. Men för tusan, kan man inte visa lite respekt till omvärlden. Om inte minst till familjen som har uppfostrat och älskat en med hela sina hjärtan?

Detta är en ett stort och svårt ämne och det är svårt att debattera om detta i ett inlägg som det här, det är så mycket jag vill säga, som jag inte kan få fram igenom skrift. Men just nu jag kan säga att jag tycker Projekt Inlåst är ett bra initiativstagande som ger ett fåtal ungdomar en ny chans. 

Jag vill avsluta första oktober med att säga god natt och att nu är det en ny månad och en ny tid. Det finns nu plats för nya möjligheter och chanser.

Jag älskar er mamma och pappa.

Joakim