Idag har jag känt mig lite konstig. Vilket jag antar beror på en viss händelse. Det var så att det ringde en castingbyrå och frågade om jag vill komma på en provfilmning för en reklamfilm. Och när jag först fick frågan blev jag hur glad som helst. Men sen började jag fundera och det kom upp frågor i mitt huvud "Har jag verkligen tid med detta?". Så det slutade med att jag sa nej. När jag hade lagt på fick jag panik. Jag hade sagt nej till något som kunde vara en chans och en erfarenhet. Jag sa nej till något som jag kämpar för. För ni ska veta att jag söker och söker saker och det är inte alls ofta som de ringer och frågar om man vill komma på provfilmning. Och nu, de ringde mig utan att jag hade sökt och jag tackade nej.

Men sen försökte jag se det positiva i saken att jag tackade nej. Och för det första, jag skulle ha åkt upp imorgon, och jag hade verkligen sätt fram emot två lediga kvällar, idag och imorgon. Eftersom jag annars har väldigt många upptagna kvällar. Och dessutom har jag massa plugg. Jag skulle inte ha tid. Jag har massa repetioner och andra saker pågång. Så jag visst inte om jag skulle hinna detta.

Jag är en sån kille som säger ja till nästan allting. Och när jag har för mycket blir det en negativ sak för mig, eftersom jag samtidigt har prestationsångest i skolan, och vill att det ska gå så bra som möjligt där. Samtidigt som jag vill lyckas inom teater/film. Jag har tidigare varit med om stressattacker när jag har haft för mycket att göra. Och det vill jag inte vara med om igen. Så någonting som jag måste träna på i mitt liv är att kunna säga nej. Utan att jag ska känna att de jag säger nej till ska bli arga eller besvikna. Som i detta fall känns det som det var min chans nu, och att den aldrig kommer tillbaka. Men innerst inne vet jag ju att det inte är så. Att alla har fler chanser och bara man kämpar får man till slut som man vill. Jag har dessutom väldigt många fina nära och köra som stöttar mig och ger mig vägledning och pepping som jag är väldigt tacksam för. Tack för att ni finns!

Nu ska jag skaka av mig detta och gå vidare, och inte tänka mer på detta. Och sedan ska jag ta med mig i bagaget att man kan säga nej ibland. Att man inte alltid behöver säga ja. Och man ska göra det som känns bäst för en själv. Jag är verkligen inte otacksam, jag kände bara att denna gång hade jag lite för mycket annat att göra. Jag älskar teater/film och kommer aldrig ge upp det.
Och nu vill jag bara tagga och satsa på provfilmningen som jag skrev om i förra inlägget som äger rum på fredag, och där hoppas jag att det kommer gå bra.
Den som lever får se!

God natt!
Joakim

Idag har verkligen varit en uttröttande dag. Den började med en teaterlektion som innehöll genrep av Grå själ under vit snö, och ja, det var inte riktigt en riktig generalrepetion, eftersom att en elev kom på att den inte kunde vara med på föreställningsdagen så var vi tvungna att ta in en inhoppare som är guldvärd, och därför blev det lite som det blev idag. Men ändå så tycker jag det gick bra.
Efter det var jag kvar och fortsatte träna Syskonkärlek, det gick också bra, men jag var väldigt trött och jag hade ont i huvudet, så jag var lite låg. Men det funkade. Sen tog jag bussen hem och undertiden åt jag bacon-chips.

Och nu sitter jag och kollar på Gossip Girl. Jag bara älskar det. Och mer TV kommer det att bli ikväll.
Här är min TV-tablå för ikväll:

Gossip Girl 19.00
Wipeout 20.00
Mia och Klara 20.00
Parlamentet 20.30
Sanningens ögonblick 21.00

Jag älskar att ha inspelningsbar boxer.

Joakim

Sorry för dålig uppdatering, men igår var jag jättetrött för att jag hade varit på intagningsprov på De geer gymnasiet i Norrköping, teaterinriktning. Så jag var helt slut och kände mig inte helt på topp. Specielt inte efter att ha haft musikallinjen också senare på kvällen. Men det gick bra och nu är jag pigg igen.
Japp, intagningsprovet alltså, det började med en timmes lektion där det mycket handlade om att uttrycka känslor och improvisera. Det var kul att hoppa runt och bara vara den man ville. Men att improvisera var lite svårare när man inte känner människorna som är där. Sedan väntade jag två timmar och femtio minuter, sen var det min tur att göra min monolog om kontroll, jag tycker det gick bra, så nu får vi hoppas att de gillade det också. Sedan fick man läsa en svår och krånglig text och så intervjuade de mig. Sen var jag klar för dagen och jag, Linus, Hanna och Anton gick till MAX och åt lite hamburgare, sen tog jag bussen hem och gick på musikallinjen.

Idag har jag bara varit i skolan, och sen gick jag till Kristina och åt lite mat och kollade på hennes och hennes mans nya lägenhet. Efter det gick jag till Kulturskolan där jag och tre till ska träna en pjäs som går under arbetsnamnet Syskonkärlek, men den kommer dock inte heta det sen. Idag var det första gången, så vi läste genom manuset och prövade en scen. Manuset är fantastiskt och det är så djupt, och ibland får man tänka till för att förstå varför en viss person gör så eller varför den säger så. Det är Jenny som har skrivet manuset, och hon regiserar även hela föreställnigen.

Nu kollar jag på Desperate Housewives och dricker te.

Ha det bra / Joakim

...alltså jag menar Gabriell, Bree, Edie, Lynett och Susan. Ikväll var det äntligen premiär. Jag har längtat som en tok. Och nu är de äntligen tillbaka. *Hoppar upp och ner*
Nu ska jag gå och lägga mig, uppdaterar inte förrens imorgon kväll. Jag har teater på eftermiddagen så jag hinner inte blogga.

Glöm inte delta i tävlingen här!

God natt / Joakim